lördag 14 maj 2016

En stunds allvar

För snart två veckor sedan nåddes jag av nyheten att en bekant har gått bort. Han var inte gammal, i 40-årsåldern. Han var gift och hade två små barn. Och han föll offer för en elakartad cancer.

Vi var inte alls nära, hade inte träffats på ett antal år. Vi hade lite sporadisk kontakt sådär via Facebook. Han valde att vara öppen och dela med sig av sin kamp mot cancern via Facebook. Så jag hade förmånen att få insyn i hans liv på ett sätt som jag inte har med många andra, som jag kanske egentligen skulle säga är nära vänner.

Hans bortgång påverkade mig mer än jag trodde att den skulle göra. Jag har tänkt på honom och på livet en hel del sedan dess. Livet är kort, och orättvist. En massa människor som världen skulle klara sig bättre utan fortsätter att leva och lyckas med det de företar sig. En massa människor som världen behöver tas ifrån sina nära och kära i förtid. Det finns inte så värst mycket vi kan göra åt orättvisorna.

Det vi kan göra, varenda en av oss, är att ta vara på de liv vi får, och ta hand om de människor vi har i vår närhet. Jag vill försöka vara en bra människa, och hoppas att den dag jag går bort så finns det personer som minns mig med samma värme som jag minns den här bekante med.

Så njut av de bra dagarna, passa på att känna gräset mellan tårna medan chansen fortfarande finns. Och tala om för de du älskar att du gör det.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar