Mio, min Mio

Av naturliga skäl läser jag inte särskilt mycket barnböcker. Jag har ett par hyllplan med böcker från min egen barndom, men det är ju inte direkt de som ligger överst på att-läsa-listan. Men när vi var i Vimmerby i lördags hittade jag en pocketutgåva av Mio, min Mio som jag tyckte om. Man har gjort omslaget som en fantasybok, där Mio står med svärdet i hand på väg mot riddar Katos borg.

Prins Mio och riddar Kato

Och det är ju så det är. Det här är en strålande fantasybok om en pojke som hittar sin borttappade familj, övervinner sin rädsla och räddar inte bara dagen utan även världen. Det är övernaturliga inslag och djup vänskap. Och som hon skriver, Astrid. Jag började snyfta på mer än ett ställe, trots att jag är vuxen och trots att jag ju har läst den förr (även om det var länge sen). Trots att den är så pass kort, det tog mig bara två timmar att läsa den, så täcker den upp allt det som man "förväntar sig", och utan att kännas vare sig stressad eller hattig. Fantastisk bok! I samma affär i Vimmerby fanns även Bröderna Lejonhjärta i samma stuk, med omslag som den fantasybok den är. De var lite dyra, så jag köpte bara Mio, men jag tror att det blir en beställning från Adlibris snart...

Det enda lite negativa med att läsa Mio, min Mio var att jag fick en låt på hjärnan. Lars Winnerbäcks Balladen om konsekvenser, som handlar om när barnen från böckerna växer upp, typ. Sista versen handlar om riddar Kato (Lars ignorerar alltså att Mio besegrar Kato)

"O sista versen om riddar Kato

I en fåtölj på tv tre sitter en självgod conferencié
och indoktrinerar våran smak
Med ett hjärta av sten och en järnklo ger han sken av
att va en herre som kan ta sig där bak
Han vill så gärna styra vårt beteende med sin höga
position och höga anseende
Han vill döda våra kval med fräna ord och skit moral ja riddar
Kato suddar ut vartenda spår av vilsenhet
tills vi bor i varsitt tvättmedelspaket

Att Kato är galen det kan man aldrig ändra på
Hans mamma var en sten det kan du slå dig i backen på
O Kato är hysterisk det kan man aldrig ändra på
Men att Kato har makten ja det kan vi ta mig fan ändra på"

Så min hjärna nynnade glatt "riddar Kato suddar ut vartenda spår av vilsenhet tills vi bor i varsitt tvättmedelspaket" varje gång jag läste "riddar Kato", vilket förtog stämningen en smula. :-)